Igår somna jag med mobilen i handen supertrött efter ett fint firande av min son som fyllde 14 år. Det kom ca 20 personer och fikade dundertrevligt var det. Synd att man som "värd" inte har lika mycket tid till att umgås med gästerna.

Nu har jag lutat mig i soffan en stund och nyss lagt lilleman i sängen som försöker sova middag. Men der funkar inte så bra när storasyskonen leker i rummet bredvid med sina kompisar och diskuterar om vem som ska vara mamma eller pappa i deras lek. Och tro mig spelar ingen roll vad jag säger till dem för att få dem att dämpa sig för efter tre sekunder börjas gapet. Och jag vill inte slänga ut dem eftersom det regnar ute.
Alltså ljudnivån på tre tjejer som leker är som ett helt dagis fullt med barn. Och inte blir det lugnare av att jag gormar om att de ska dämpa sig.

Nu har jag lyckats få dem att kolla på en film genom att göra en biosalong i tv rummet.
Zuper zebran :) och där lyckades lilleman få ro till att somna.

Ligger i min säng och klockan är kvart över ett. Har fått en konstig vana som säkert många levande humana varelser på denna jord har fått de senaste 10 åren, nämligen ligga och pilla på mobilen innan man somnar. Och nu just nu inatt fick jag den briljanta idén om att varför inte göra en blogg så jag har nått att göra på mobilen innan jag somnar, istället för att läsa samma statusar om och om igen på Facebook. :)

Jag är just nu pappaledig om dagarna, jag har fyra ungar på 14, 6, 4 år och en liten på 10 månader:)
Jag är inne på andra veckan av ledigheten och har ca 11 veckor kvar och det njuter jag av såklart.
Och det låter ju underbart eller hur?
Men att vara pappaledig, eller att vara fyrabarnsförälder rättare sagt är ju inte alltid en dans på rosor direkt. Ständiga syskonbråk som ska redas ut, hos de yngre syskonen att tillägga, glass och godistjat, avundsjuka, villintesovagnäll, får jag tjat, osv ja ni vet så där exakt som barn ska vara ;) tur vi är två med ungarna:) jag o frun;) men så klart njuter jag av varje sekund av att vara pappa till mina barn. Ni kanske redan nu har en susning om hur min såkallade pappablogg kommer att se ut, både elände och lycka i rollen som fyrabarnspappa. Skönt att skriva av sig och samt kanske få respons på något som upplevs som bra eller dåligt om det jag skriver.
Hoppas även att jag kan dela med mig något och ta del av andra pappors vardag via blogg eller meddelande.

Men se på fan det här var iallafall det första inlägget i min blogg. Vi får se vart det bär av sen. Nu ska jag sova en stor dag i morgon. Den som läser får se. ;)
God natt! / pappskalle.